Många av mina vänner & bekanta undrar vem tusan Mazurka är eftersom jag heter det lite överallt, typ gamla mejlen osv.

Det var min bästa vän under några år. Min själsfrände som jag tillbringade flera timmar varje dag med. Hon var tydligen en riktig problemhäst. 28 år, tjurig som fan, mager, bet och sparkade folk, kastade av folk och envis som fan. Jo det fick jag minsann känna på i början... Hon kastade av mig, drog mig hit och dit, vägrade bli hämtad ur hagen, trängde in mig i ett hörn i boxen osv...

hahaha kanske fann vi varanda eftersom vi båda va lika små & cp... Ägaren gav bort Mazurka till mig. Hon hade aldrig sett sådan kärlek från Mazurka förut. Det var Moa & Mazurka. Föralltid.

Jag dömde aldrig Mazurka för hur hon såg ut eller hur hon betedde sig ibland och jag är glad att hon lät mig komma in i hennes hjärta.

Tillsammans med Mazurka har jag levt livet.. tjuvridit in på andras tomter, tjuvridit i ridhus, blivit jagade, ridit in i en älg, galopperat i kapp med bilar UTAN sadel eller tyglar, varit borta hela dagar på äventyr, badat, hoppat i bäckar, gått promenader (hon följde mig, som en hund), gråtit hos och haft de absolut bästa stunderna i mitt liv med (jag ljuger faktiskt inte).

Tillsammans med Marika och Fritte var detta den bästa tiden i mitt liv.

Jag bodde i stallet. Ibland sov vi även där.

 

Tills de skjöt henne.. på stallgården.. då hade Mazurka hunnit bli några år över 30 och de tyckte att det var rättvist mot henne.. hon va så mager.. jag höll med..jag fanns inte vid hennes sida de sista minutrarna i hennes långa liv, då satt jag i hennes box och grät men jag hörde skottet och kände hur delar av mitt hjärta försvann.. de är fan fortfarande borta. Jag saknar henne fruktansvärt mycket än idag men

jag ser oss i bland i mitt sagoland <3 någon gång ses man ju igen :)