glada lilla moa har varit tillbaka. jag känner mig nästan tacksam just nu, för att jag är jag liksom. jag tycker om att jag är världens klantarsle. jag tycker om att jag är genomsnäll och sympatisk, och jag tycker om att jag inte är rädd för att skratta, helst hela tiden. eller att jag ibland inte fattar någonting alls, trög kallas det haha. jag älskar också att jag är känslomässigt as-smart. på vissa punkter.. kärlek.. nja. där är jag inte smart alls.

jag förlåter så himla lätt och tror alltid det bästa om människor. vilket är så bra.

ja, ni ser. varför i helvete ska jag gå runt och hata mig själv för när det finns sååå mycket jag älskar med mig själv.

när jag under en period var som mest ledsen bad Louise mig göra en lista varje kväll, skriva ner allt bra jag gjort under dagen, och låta mig vara stolt som fan.

jag gör det fortfarande, fast i mitt huvud.

man ska alltid påminna sig om vilken superstar man är.