trots att jag inser själv att detta kommer låta relativt töntigt lättar jag ändå litet på hjärtat. för egentligen bryr jag mig inte om vad ni tycker.

idag fick jag världens underbaraste känsla. jag kollade nämnligen klart på Kung Fu Panda 2 igår, tyckte filmen var grymt bra faktiskt ha ha. filmens handling & uppbyggnad grundar i princip på att finna inre frid, att hitta sig själv. gud så klyshigt, jag vet, barnfilm.
men i morse när jag gick morgonpromenad i solskenet ute på fältet med pappa & santi dök det upp i mitt huvud.
jag kom på mig själv med att vara lyckligare än på länge, än på mycket länge. utan att ens behöva göra något speciellt.
det fanns ingenting som kändes som ett problem, inte just då, livet, jag, allt var precis som det var & jag ville ha det så.
shit, konstig känsla. jag vill alltid känna så. mer än något annat. jag vill kunna ta emot skott & rikta dem åt ett annat håll, precis som Po.
jag vill alltid ha den känslan, jag SKA. för jag kommer aldrig ge mig, jag vet att jag kommer hitta dig igen & igen & igen.