nu är jag vaken, snart försvinner jag igen
känner redan hur allt är på väg, det styr mitt liv med en järnhand
ibland vaknar jag
inser själv hur fruktansvärt mycket jag missar, hur mitt liv rinner förbi, när jag låter det styra mina tankar försvinner allt annat, jag finner inte glädje i något.
jag försöker hålla mig vaken, för det är det jag vill, jag vill leva livet och få må bra
men det slutar alltid med att jag faller tillbaka, hårdare och mer skoningslöst än förut.