nu ska jag lätta på hjärtat.
jag är en komplicerad men ändå världens enklaste tjej. jag är snäll men dum i huvudet.
jag är känslokall, men ändå är hela jag fylld av känslor, varm men ändå kall.
jag vet vad jag vill men sen vet jag plötsligt inte.
jag tänker för mycket och får ångest över ingenting.
jag tror att jag har glömt men sen spökar det ändå där, går inte, vill inte, jag vill ingenting. då blir jag känslokall och bryr mig inte alls, sen får jag ångest, och vet inte vad jag vill, igen.

inte en jävel kan förstå vad jag precis har skrivit, men det är exakt så jag känner. ingenting fungerar för mig.